I dessa tider – när Juventus uttalat jagat en anfallare av klass och slutar med Bendtner istället för Cavani, Falcao och Llorente (enligt mig ett under att ingen klubb gått efter den hängivne, Europa-etablerade argentinaren Lisandro Lopez) – så kan det vara på sin plats att fundera lite kring Ciro Immobile. Något den här scoutrapporten kanske tyder på att jag gjort.
Ciro Immobile föddes den tjugonde februari 1990 och inledde sin spelarkarriär i Sorrento. Där upptäcktes han tidigt av Juventus. Det var framför allt hans mål mot antagonisten Torino som fick Den Gamla Damens scouter att haja till. Den Neapel-födde anfallaren producerade en säsong över 30 mål i U17-laget och det genererade i att Juventus snabbt gjorde slag i saken och värvade honom till sitt eget Primavera-lag.
Väl där dröjde det inte länge innan han började visa upp sin snabba reaktionsförmåga och sin noterbara instinkt framför mål.
I den – vad jag förstått – högt ansedda ungdomsturneringen Viareggio så tog snacket om den unge anfallaren ny fart i den nya klubben då han stod för fyra mål, två av de i finalen, i sin första turnering. Året därpå skulle saker och ting komma att bli ännu bättre. Dels då anfallaren stannade på tio mål, och dels då deltagandet i den ansedda cupen slutade med förstapris och utmärkelsen som turneringens bästa spelare, detta efter att Immobile avgjort finalen med ett hattrick mot Empoli.
Ciro Ferrara var på den tiden ansvarig för Juventus a-lag. Efter en total målproduktion på 26 mål under säsongen så lyfte den föredetta försvarsgeneralen upp Immobile till seniorlaget inför den kommande säsongen. A-lagsdebuten lät inte vänta på sig – mot Bologna i mars 2009 så ersatte den unge anfallaren självaste Alessandro Del Piero mot slutet av matchen. Det blev dock Immobiles enda framträdande den säsongen och året därpå lånades han ut Siena, då i Serie B.
Låneperioden blev, som så många gånger förr för unga spelare som tänkt göra sitt första riktiga år som ordinarie i ett a-lag, något av en bergochdalbana. Han blev utvisad i sin debut, och även om han sin vana trogen lyckades producera (ett mål) under sina, fyra, inledande matcher så verkade tålamodet snabbt tryta eftersom han inte verkade prioriteras av huvudtränaren ... just det ... Antonio Conte, vars fokus låg på att ta sig till Serie A snarare än att utveckla Juventus-anfallare (rätt eller fel låter jag vara osagt). Detta gjorde att han istället lånades ut till Grosseto. Men där lyckades han inte heller ta en ordinarie tröja, och mycket av hans speltid kom i form av inhopp.
Och då är vi äntligen framme vid föregående säsong då han, återigen, lånades ut från Juventus för att få a-lagserfarenhet. Anhalten var precis som tidigare Serie B, men, klubbadressen var Pescara och tränaren hette Zdenek Zeman. Och nu skulle han äntligen ta nästa steg.
Om det hade med att han blivit ett par år äldre och i förlängningen en portion mer tålmodig eller om det helt enkelt var så att han tidigare saknat tränarens förtroende känns enligt mig som det skulle kunna vara två av anledningarna, men det är i dagsläget väldigt svårt att svara på. Immobile – vars namn är en aning missvisande då hans styrka, bortsett hans hunger och förmåga att vara distinkt framför mål, sitter i hans rörelseschema – tog chansen och satte direkt igång att spotta in mål på seniornivå i storrökaren Zemans tokoffensiva lagbygge.
Efter de fyra inledande omgångarna stod den unge anfallaren på fyra mål och halvvägs in i säsongen så såg hans mål mot Gubbio till att Pescara studsade tillbaka till toppstriden efter en rad svaga resultat. Han gjorde sin vana trogen återigen livet surt för toppkonkurrenten Torino då hans båda mål blev matchavgörande i 2-0-segern och säkerligen också var en starkt bidragande orsak till att Delfinerna till slut slutade som Serie B-segrare.
Serie B-målskörden stannade vid 28 mål vilket gjorde att han parkerade högst upp på listan över seriens mesta målskyttar när säsongen summerades. Det i kombination med hans förmåga att göra mål på Torino borde göra att han går en ljus Juventus-framtid* till mötes. För, ja, det är precis därför (vilket jag skrev om precis i inledningen) som den här scoutrapporten har kommit till. Även om anledningen till en sån här text naturligtvis startar vid att spelaren framstår som väldigt intressant.
* = Anfallaren må representera Genoa i dagsläget, men Immobile är – i vanlig, italiensk ordning – bara delägd. Med andra ord; Det finns egentligen ingenting som talar för att han inte skulle figurera på Juventus Stadium inom en snar framtid. Titta bara på Giovinco. Och Chiellini. Osv. Osv.
Matchen som scoutrapporten är utformad efter:
*Genoa – Cagliari (2-0), 2012-08-27: 90 minuters speltid/1 mål.
Analys:
Under tiden i Pescara så utgjorde han ett mycket spännande anfallspar med Lorenzo Isigne (i dag i Napoli, en spelare jag lär få anledning att återkomma till, om ni förstår vad jag menar) och det för direkt tankarna till att det skulle vara spännande att se honom ihop med trollkarlen Giovinco eller med en – på gott och ont – oberäknelig spelare Vucinic. Eller, ihop med vilken anfallare som helst i Juventus egentligen. Immobile är som tidigare skrivet en spelare som trots sitt namn är oerhört rörlig och spelskicklig. Av det jag sett så gillar han att agera gem och länka med sina lagkamrater – såväl en bit ner i planen som längre upp i banan – och hans dödlighet såväl innanför som utanför straffområdet gör att han för mig ger sken av att utvecklas till en målgarant. Något som det inte kryllar av i dagens Juventus.
Som jag spekulerade lite löst i mot slutet av spelarbeskrivningen; en nyckel i Ciro Immobiles fortsatta utveckling är vilken typ av skalle han har. Var de tidigare näsbrännorna (tycker det är lite väl hårt att hamra fast två utlåningar i UNG ålder som misslyckanden) i Serie B med anledning av hans orutin och unga ålder ... eller är det här en spelare som verkligen behöver tränarens förtroende för att kunna prestera sitt bästa? Med andra ord; har han svårt att prestera när det finns konkurrens? När han inte är uttalad etta?
En avstickare; minns en Johan Mjällby-anekdot, eller inside-information, från hans tid i Celtic då han berättade lite om Didier Agathe, en vindsnabb ytter som egentligen inte fungerade någon gång än under Martin O'Neills styre i Glasgow-klubben. Mjällby berättade att den franske yttern led av brist på självförtroende och att den nordirländske managern behövde linda honom i bomull (berätta för honom hur viktig han var, att det inte spelade någon roll om han gjorde fel) för att få honom att prestera max. Något den vindsnabbe yttern också gjorde allt som oftast.
Nåväl. I sin första match med Genoa blev han sin vana trogen målskytt direkt när klubben hemmaslog Cagliari med 2-0.
Ska man djupdyka på målet så visar det på en bra avslutsteknik ihop med bra speluppfattning, både i ögonblicket då han visar bestämdhet i vilken yta han vill ha bollen (när han tar den med sin mellan de båda Cagliari-försvararna) och framför allt då hans avslut visar att han sedan tidigare hade full koll på målvaktens position, i och med att han inte ens tittar upp när han tveklöst trycker in bollen lågt vid den första stolpen – och det på uppstudds. Bortsett målet så hade han ett giftigt avslut i den första halvleken, tätt utanför den bortre stolpen. I sekvensen så visade anfallaren prov på ett bra tillslag – men framför allt sin beslutsamhet att oftast gå rakt på mål. Immobile var även högst bidragande till Merkels ledningsmål i den 51:a minuten då han, som tidigare beskrivet, droppade ner för att få känna på bollen och sökte en djupledslöpande Andreas Granqvist. Den målfarliga svensken blev snuvad på framspelningen av Cagliari-försvararen Astori, men Granqvist lyckades få en tå på bollen framför Agazzi och målskytten Merkel som kom i andravåg hade ett enkelt avslut fram till 1-0.
Vid hans båda målchanser så visar den unge italienaren prov på något av en specialitet, eller en föredragen handling, för att tala Football Manager-svenska. Anfallaren har via sin speluppfattning redan scannat av området runt honom och vet precis i vilken yta han vill ha bollen för att efter förutsättningarna, som inte är de bästa vid målchansen i första halvlek, kunna avsluta på bästa möjliga sätt. Den föredragna handlingen jag pratar om är den nätta vrickningen han använder sig av för att ta med sig bollen in i ytan. Kan ni hitta sammandrag från matchen på youtube eller någon annan kanal som kan förse en med fotbollsklipp så är det här något ni ska studera noga. Det märks tydligt att det är något Immobile övat på länge – och att det är något han är skicklig på att dra nytt av, inte minst i kombination med hans acceleration, smidighet och avslutsteknik. Det gör honom, som ni kanske börjar misstänka, till en anfallare som kan ta sig till heta målchanser även om han är omgärdad av flera försvarare eller har hamnat i ett trångt ställe på planen. Hans främsta svagheter är att han löper att bli en aning lättläst för målvakter och försvarare, då hans vänsterfot är klart sämre än hans högra (även om han naturligtvis har igen det här genom att han är så pass bra på att ta sig förbi försvarare och hitta nya vägar fram till mål) samtidigt som vi också måste vänta och se huruvida han är en spelare som klarar av att ta en plats genom att konkurrera ut en annan anfallare, eller om han helt enkelt behöver vara utallat förstaval för att leverera.
Angående att jag beskrev Immobile som dödlig även utanför boxen så ska man ta i beaktning att jag då menar på att han är dödlig utanför boxen med sin förmåga att hitta öppningar, snarare än att bomba in mål från distans. Apropå det så kan vi ta och lägga hans målskörd från ifjol under microskop innan vi syr ihop det här, för att få en ännu bättre bild av hur han gör sina mål egentligen. 28 ligamål blev det alltså i Serie B. Av dessa kom 12 stycken via hans högerfot. Samtidigt som blott ett av dessa producerades med vänstern så kom fem stycken från anfallarens panna. Fem är en ganska gångbar siffra i hans Pescara-statistik; Fem stycken av Immobiles 28 skyttekungsgrundande gjordes nämligen från straffpunkten.
Det låter som en riktigt giftig anfallare, inte sant? Det tycker i alla fall jag, och trots att det här blev en scoutrapport efter bara en match så (detta då jag har sett Immobile, men framför allt läst på om honom, tidigare) så har jag inga planer på att sluta följa honom. Snarare tvärtom. Den träffsäkra sajten Transfermarkt.co.uk värderar i scoutandets stund Ciro Immobile till 6,500,000 euro.
Immobile, här ... omfamnad ... av Canini, gjorde mål i Serie A-premiären. Målen lär fortsätta komma.
Personlig information (transfermarkt.co.uk):
Fullständigt namn: Ciro Immobile
Födelsedatum: 20.02.1990
Nationalitet: Italiensk
Längd/vikt: 1,85/–
Nuvarande klubb: Genoa (Delägs av Genoa och Juventus, hans avtal med Genoa löper säsongen ut)
Landslag: 4 U21-landskamper (3 mål), 6 U20 landskamper.
Spelarinformation:
Föredragen position: Anfallare
Naturlig fot: Höger
Hans tre senaste säsonger i siffror (transfermarkt.co.uk):
*2012/2013 (såhär långt): Genoa/italienska U21-landslaget – 3 matcher (2 i Serie A, 1 vändskapslandskamp), 2 mål, 1 assist, 0 gult kort, samtliga från start, 1 gång utbytt (i U21-landskampen mot Holland), 241 minuter.
*2011/2012: Pescara/italienska U21-landslaget – 39 matcher (37 i Serie B, 1 kvalmatch till U21-EM, 1 vändskapslandskamp), 29 mål (28 i Serie B, 1 i U21-EM), 7 assist (samtliga i Serie B), 6 gula kort, 1 gånger inbytt, 14 gånger utbytt (12 i Serie B), 3164 spelade minuter.
*2010/2011: Siena och Grosseto i Serie B/Sienas primavera-lag – 24 matcher (4 för Siena i Serie B, 16 för Grosseto i Serie B, 2 i den italienska cupen för Siena, 2 i Primavera-serien för Sienas primavera-lag), 5 mål (2 i Serie B (1 för vardera lag), 1 i den italienska cupen (Siena) och 2 för Sienas primavera-lag), 1 rött kort (Siena i Serie B), inbytt 10 gånger (9 i Serie B, 3 för Siena, 6 för Grosseto och 1 gång i den italienska cupen) och utbytt 11 gånger (1 gång för Siena, 9 för Grosseto, 1 gång i den italienska cupen), 1209 spelade minuter.
