Joona Toivio – en scoutrapport

Hoppas att föregående veckas rapport föll er i smaken och att ni är sugna på mer – för nu är det dags igen. Vi fortsätter på det Allsvenska spåret, den här veckan är det nämligen Djurgårdens och finska landslagets målfarlige mittback Joona Toivio som lagts under lupp.

Joona Toivio föddes den tionde mars i Sipoo, utanför Helsingfors, och inledde sin karriär i just Helsingforsklubben HJK. Där visade han tidigt prov på fina färdigheter som fotbollspelare. 2004 blev han utsedd till årets junior i finsk fotboll och skrev året lagom till säsongen 2005 på ett seniorkontrakt med klubben. Trots att han vid så pass ung ålder redan börjat segla upp som ett framtidsnamn för HJK så lämnade han klubben utan att ha gjort A-lagsdebut. Missförstå inte – flytten skedde efter att holländska AZ Alkmaar betalat en för HJK acceptabel summa och den finske mittbacken skrev i januari 2007 på ett två-och-ett-halvt-årskontrakt med den holländska klubben. Affären kom knappast som någon överraskning, när en 16-årig Joona blev utsedd till årets junior så var han bl.a. på provspel hos Manchester United – dock utan något annat än möten med fantastiska spelare och ledare och ryggsäcken påfylld av erfarenheter som resultat – och de flesta med insyn i finsk fotboll hade på känn att mittbacken inte skulle bli långvarig i klubben.

Väl bland tulpaner och träskor i Holland så kom Toivio och klubben överrens om att låna ut honom till samarbetsklubben Telstar i den holländska andraligan. Dels för att få aklimatisera sig till landet i allmänhet och fotbollen i synnerhet – men framför allt för att få spela seniorfotboll. Och speltid blev det. Mittbacken spelade (med anledning av en avstängning efter tre gula kort) 35 av 36 seriematcher under sin första säsong i klubben och utgjorde en vital pjäs i det lag som slutade på en 17:e plats (av 20) i Jupiler League. Säsongen därefter så stannade antalet matcher vid 16 stycken för bottenlagets lagkapten. Dels efter ett rött kort som gjorde att Toivio ådrog sig en två matcher lång avstängning, men framför allt då det den 30:e December 2009 hade blivit dags mittbacken att lämna klubben. Den här gången styrde han kosan över vattnet med riktning mot sina hemtrakter – men återkomsten i Helsingfors får vänta på sig, för flyttlasset gick mot Stockholm och Djurgårdens IF, som efter att klubbens nytillträdde sportchef Stefan Alvén fått upp ögonen för den finska fotbollsmarknaden och som hört sig för med Stuart Baxter som på den tiden (med anledning av att han var finsk förbundskapten) hade bra koll på spelarna i “De tusen sjöarnas land”, haft den goda smaken att komma överrens om AZ med det finska U21-landslagets lagkapten och fått honom att skriva på ett fyraårskontrakt med klubben.

När affären offentliggjorts och det blivit dags för Toivio att (som brukligt) beskriva sig själv som spelare i ett pressmeddelande på klubbens hemsida så målade mittbacken upp följande bild av sig själv; – Min största styrka är kanske att jag inte har några direkta svagheter, jag är ganska bra på det mesta, ganska allround.

Efter snart två-och-ett-halvt år i Allsvenskan med Djurgården så har man definitivt börjat kunnat bilda sig en uppfattning om vem fotbollspelaren Joona Toivio är och min bild av honom ska jag beskriva här nedan, något som delvis baseras på de matcher jag sett med honom under årets säsong, men som givetvis också bedöms utifrån alla de matcher jag sett med honom sedan han anlände. För de har kommit att bli ett gäng.

Matcherna som scoutrapporten är utformad efter i år:
*Djurgårdens IF – GIF Sundsvall (1-0), 2012-04-08: 90 minuters speltid/0 mål.
*GAIS – Djurgårdens IF (0-0), 2012-04-11: 90 minuters speltid/0 mål.
*Djurgårdens IF – Malmö FF (2-3), 2012-04-16: 90 minuters speltid/0 mål.
*Mjällby AIF – Djurgårdens IF (4-3), 2012-04-20: 90 minuters speltid/1 mål.

Analys:
Som skrivet; jag har kommit att se en hel del av Toivio enda sedan han anlände till Stockholm och Djurgården, men rapporten kommer främst att byggas på de matcher som jag sett i år, även om hans insatser givetvis kommer att jämföras med de som jag sett honom bjuda på tidigare. Efter att ha varit en stark bidragande orsak till att Djurgården lyckats hålla nollan i sina första två matcher (två matcher där de, märk väl, spelade med en man mindre i 60 respektive 30 minuter) efter premiärdebaclet borta mot seriesuveränen Elfsborg så fick Toivio vara med om att släppa in totalt sju mål under två matcher mot Malmö FF och Mjällby AIF.

Vad som är tydligt när man sett Joona Toivio agera är att han, precis som han själv beskrev sig i det där pressmeddelandet, en mittback som är ganska bra på ganska mycket. Om jag skulle försöka ge er en så snabb bild som möjligt av honom så skulle jag säga att hans … Football Manager-romb … är balanserad, sträcker sig ganska brett åt alla håll och kanter, men har inga direkt tydliga spetsar. Det som gör Toivio till en bra FÖRSVARARE bortsett hans kombination av längd, kilon och snabbhet är att han även besitter en (för allsvenska försvarare över lag) bra bollbehandling. Det, i kombination med en väldigt fin högerfot – som han gärna nyttjar för att sätta offensiva spelare i spel med långa, svepande passningar – och en god speluppfattning gör honom till en mycket trygg försvarare. Något som även vittnar om att Toivio är en spelare som är lätt att luta sig mot och lita till är att han varit lagkapten i mer eller mindre samtliga lag som han varit verksam i.

Med det sagt så kanske en liten förklaring är på sin plats. Att beskriva någon som komplett är ingenting jag tänker slänga mig med hur som helst – åtminstone inte när jag bedömer allsvenska spelare, för i en serie som Allsvenskan möter man trots allt inte motståndare av europeiskt snitt vecka ut och vecka in och då har man trots allt ännu lite mer att bevisa innan man kan benämnas som komplett. Vad som saknas för att han ska kunna kallas en komplett mittback, bortsett att han inte fått bekänna färg mer än i allsvenska sammanhang, även om han börjat växa ut till en viktig del av det finska A-landslaget, är att han trots allt emellanåt är inblandad i matcher där hans lag släpper in både två, tre och fyra mål – och det inte bara en gång per säsong.

Spelaren Joona Toivio kan givetvis inte lastas för en försvarskollega begår ett individuellt misstag, men, om jag ska bli aningen mer konkret så är 2-3-förlusten hemma mot Malmö FF tidigare i år det kanske allra färskaste exemplet på att Toivio har en del kvar att slipa på, och det kanske framför allt som ledare. För även om han som enskild spelare inte kan lastas för vad en annan spelare hittar på så måste han som mittback – och framför allt som lagkapten – kunna hjälpa sina medspelare och försvarskompanjoner på ett bättre sätt och bli bättre på att förhindra de från att hamna i taskiga situationer än vad han var i vedergällande match. Toivio hade förvisso seriens kanske mest knepiga anfallare Mathias Ranégie emot sig, men när man som försvarare möter en ensam anfallare och har en mittbackskollega att tillgå så måste man kunna bedöma situationerna bättre (och framför allt kanske dra bättre nytta av de situationer som varit tidigare) än att man tar sig an dueller som man förlorat i runda slängar tio gånger innan under matchen. Joona är en aggressiv och bestämd försvarare som allt som oftast kommer rätt in i duellerna, men det händer naturligtvis att han blir lite sen (även om hans tajming allt som oftast är bra) någon gång. De gångerna kan han i vanliga fall lita till sin kombination av snabbhet och brytningsteknik, som ofta hjälper honom till att hinna ikapp och reda ut situationer han själv eller någon annan försatt sitt försvar i, men i matchen mot Malmö så bet det inte på Ranégie. Fjolårets skyttekung var för stark och för svår att komma åt när Toivio väl hann i fatt honom efter att, och det var trots allt där någonstans matchen avgjordes (Ranégie tog sig till så många lägen att det nästa var komiskt, och när han väl avgjorde matchen på stopptid efter att Djurgården hämtat upp 0-2 till 2-2 efter paus så var det någonstans bara det man suttit och väntat på). Även i matchen mot Mjällby hade han, precis som resten av laget, en jobbig dag, framför allt i första halvlek då Mjällby genom en smått overklig effektivitet lyckades avgöra matchen. I andra halvlek kom laget igen och Toivio var en högst bidragande orsak till att man knaprade in ytterligare två mål i den andra halvleken och skrev slutresultatet till 4-3, detta efter mittbacken dunkat in en frispark från strax utanför straffområdet.

Nog pratat om Joona Toivio som försvarsspelare. För det finns ytterligare lite mer att hämta hos honom – han är nämligen en väldigt målfarlig mittback. Framför allt vid fasta situationer.

Nu kanske ni tänker att jag gör ett försök att öppna upp en sedan länge insparkad dörr. Jag menar: Det är, ju, trots allt rätt vanligt att när försvarare väl hamnar i protokollet så gör de det i samband med hörnor och frisparkar när de, som oftast och som brukligt, starka duellspelare får chansen att husera i närheten av motståndarmålet för ovanlighetens skull. Toivio må vara en bra huvudspelare såväl sett till spänst som avslutsteknik, där han allt som oftast får en ren träff på bollen – men det är i rollen som frisparksskytt (eller vid andra situationer då han får chansen att nyttja sin fina högerfot) som hans målfarliga jag kan visa sig från sin allra bästa sida. Mittbacken har sedan han anlände till Djurgården gjort åtta allsvenska mål, varav tre på frispark och ett på straff. Frisparksmålen visar, återigen, på en känslig högerfot som både kan vräka in en tjugofemmeterspärla via överliggaren mot IFK Göteborg, men som även kan böja en boll upp över och ner bakom muren borta mot Halmstad för att säkra ett allsvenskt kontrakt.

Toivio värderas enligt allt som oftast träffsäkra tranfsfermarkt till 800.000 euro. Spelarens kontrakt går ut om ganska exakt ett-och-ett-halvt år, och en eventuell sommartransfer skulle, för Djurgårdens del, i bästa fall hamna runt 1 miljon euro (efter att Marc Pedersen, Toivios mittbackspartner under inledningen av säsongen, ådragit sig en svår knäskada och missar resten av säsongen och med anledning av Djurgårdens kräftgång under första halvan av säsongen så kommer klubben inte släppa sin lagkapten i första taget, trots kontraktslängden), om jag får säga mitt. Toivio är, som tidigare skrivet, en stabil mittback i bra ålder som också är ett aktat vapen vid fasta situationer. Så, även om kontraktet trallar mot sista strofen så finns det underlag för att spelaren ska kunna inbringa en del pengar till sin svenska klubb.

Den hårdskjutande mittbacken har varit lagkapten i samtliga lag han tillhört under sin karriär.

Personlig information (transfermarkt.co.uk):
Fullständigt namn: Joona Marko Aleksi Toivio
Födelsedatum: 10.03.1988
Nationalitet: Finland
Längd/vikt: 186/81
Nuvarande klubb: Djurgården (kontraktet löper t.om. 31.12.2013)
Landslag: 8 seniorlandskamper, 1 mål (den sjunde Oktober 2011, reducerade till 1-2 i EM-kvalsförlusten hemma mot Sverige) samt 9 U21-landskamper.

Spelarinformation:
Föredragen position: Mittback
Naturlig fot: Höger

Hans tre senaste säsonger i siffror (transfermarkt.co.uk):
*2012 (såhär långt): Djurgårdens IF / Finland – 16 matcher matcher, 1 mål (Allsvenskan), 1 självmål (Allsvenskan), 0 assist, 0 gula kort, 1 gång inbytt (landslaget), 1 gång utbytt (landslaget), 1356 spelade minuter.
*2011: Djurgårdens IF / Finland – 37 matcher, 7 mål (6 i Allsvenskan, 1 i landslaget), 0 assist, 1 gult kort (Allsvenskan), 1 rött kort (direkt rött kort, Allsvenskan), 1 gång utbytt (Allsvenskan), 3189 spelade minuter.
*2010: Djurgårdens IF / Telstar (Jupiler League, Holland) / Finland U21 – 54 matcher, 1 mål (Allsvenskan), 1 självmål (Allsvenskan), 6 gula kort (3 i Allsvenskan, 2 i Jupiler League, 1 i Svenska Cupen), 1 gång inbytt (Allsvenskan), 1 gång utbytt (Allsvenskan), 4752 spelade minuter.

Scoutrapporten publicerades från början på Jobbahem.nu och har adderats här på bloggen i efterhand.