Blev inte speciellt förvånad när jag klickade igång min - holländska - stream från Bernabeu och per omgående möttes av en matchgrafik som förtäljde att allas våran Kim Källström skulle få inleda sitt livs match på bänken. Återigen, alltså.
Men även om inte en kotte med en tillstymmelse till känslor för Olympique Lyonnais borde ha varit allt annat än bedrövade över Ronaldos tidiga ledningsmål igår så kan jag inte låta bli att undra om inte Källström kämpade för att inte dra lite på mungiporna när tränare Puel samlade spelarna i omklädningsrummet i paus - för hans chanser till spel hade ju precis ökat. För inte nog med att man låg under och hade fasligt svårt att förse en isolerad Lisandro med bollar att jobba på så fanns det liksom ingen mening i att behålla både Toulalan och Jean II Makoun på planen - det fanns ju ingen ledning att försvara längre (och hade man spelat resten av matchen med två defensiva mittfältare på planen i det läget (i hopp om att lyckas få till en förlängning och sedemera straffläggning) så hade man lika gärna kunnat ta huvudet under armen och börjat gräva sin egen grav. För Real var både ett och två nummer för stora i den första halvleken).
Mycket riktigt - när den andra halvleken rullades igång så gjorde man det utan Makoun, men väl med Kim Källström på den centrala mittfältet. Inte nog med att svensken inledde genom att direkt bryta ett par uppspel och hålla i bollen för fransmännens räkning så tror jag att det var här som matchen vändes. Inte enbart på grund av att man kunde lägga mindre kraft på det destruktiva spelet, till förmån för det kreativa ditot, utan också för att man sände ut signaler till Real Madrid. Vi tänker baskimej inte lägga oss ner och dö, kom och ta oss.
Som sagt: Med Källström på banan fick Lyon - till skillnad mot den första halvleken - chansen att låna bollen lite. Inte bara för att Källström har en förmåga att trampa vatten när han väntas föra spelet - utan också för att man nu hade någon som kunde diktera tempot, och hitta Pjanic, Delgado och Lisandro som ju är så väldigt skickliga på små ytor. Något man också visade vid kvitteringsmålet. Stor fotboll från de små lirarna. Att Pjanic skulle vara 19 bast har man svårt att tro - och då talar jag inte enbart om den där makalösa skäggväxten...
Är ju inte mycket för klyschor i vanliga fall men efter resultat som detta så är det svårt att inte mynta devisen en seger för fotbollen. För jag, som fotbollsälskare, kan inte låta bli att förakta den förenklade matematik som Real, Man City och Chelsea försöker tvinga på oss. Mest pengar = bäst spelare = störst framgång. Och även om det är tillfälligt, så kan jag inte låta bli att dra lite (nåja) på smilbanden när den går i stöp.
VVVVV
Apropå segrar så kryllar det inte direkt av chanser till sådana för Real Madrid längre. Men kampen om ligatiteln lever i allra högsta grad och ska man lyckas snuva Barcelona på den i år så tycker jag att man ska låta bli att ge Pellegrini foten. Trots gårdagens respass ur den finaste av turneringar. För även om jag kan tänka mig att det - som Real Madrid-supporter - är lätt att tycka att det bara är för chilenaren att leta sig in på platsbanken per omgående så får man inte glömma vilket makalöst arbete han har gjort hittils med laget. En ny tränare i det här skedet skulle bara röra till det ytterliggare...
Rörande Pellgrinis chanser till att få lämna sitt uppdrag så tror jag inte att risken för sparken hade varit lika överhängande om finalen av Champions League gått på... låt säga... Emirates? För inte ens Florentino Perez kan väl vara så naiv och tro att man ska kunna få en i stort sett helt ny spelartrupp, beståendes av en rad bortskämda världsstjärnor, att dra åt samma håll och prestera en vägvinnande fotboll efter mindre än ett år tillsammans? Det är människor, och inte trolldeg vi har att göra med här.
VVVVV
Massakern på Old Trafford? Tja, det mest förvånande som hade med den matchen att göra var väl a) att segersiffrorna stannade vid 4-0 (7-2 totalt). Och för att inte tala om b) varför Leonardo väntade så länge med att byta in David Beckham. Matchen var ju redan avgjord på förhand - så varför inte låta karln starta? Eller bli inbytt i paus åtminstone?
Ska vi bege oss ut på djupare vatten än så så tycker jag att vi ska diskutera Wayne Rooney. Det går ju inte att sluta imponeras av Liverpool-sonen. Har svårt att se att han någonsin varit i bättre form. Han gör ju inte bara mål på allt numera utan målen tillkommer även på alla olika sätt och vis. Jag menar: Kan någon tala om för mig när Rooney blev en grym huvudspelare? En annan har ju tidigare yrkat lite på att mycket kan tillförskrivas Antonio Valencias inläggsfot men när han nickar in bollar från både Fletcher och Neville så är det bara att lyfta på hatten.
Teddy Sherringham kan nog vinka adjö till sitt kära rekord (som meste målnickare under en säsong i Premier League. Sherrinhams rekord ligger på sex stycken - Rooney är redan uppe i fem).
VVVVV
Visst - en träningsmatch är en träningsmatch är en träningsmatch. Men Häckens 3-0-seger borta mot Elfsborg imponerar (liksom de där övriga 7 av 9 segrarna på försäsongen med en målskillnad på 22-3). Tror de som uttalat sig om ett tufft andra år i Allsvenskan för Peter Gerhardssons gäng kommer att få käka upp det.
Frågan är väl snarare vem av Ranegie och Paulinho som vinner skytteligan snarare än om de kan göra det. Har ju tidigare flaggat för brassen, som äntligen blivit kvitt sitt onda knä, men jag undrar om inte en skadefri Ranegie ligger bättre till... tre dagar kvar.
VVVVV
Inte nog med att Lyon slog ut Real Madrid igår, nu har man även ordentlig häng på första platsen i franska ligan. Något man kan tacka Auxerre för då de såg till att spöa Bordeaux på deras egen hemmaplan. Slutsiffrorna skrevs till 2-1 efter att den polske anfallaren Jelen prickat in sitt åttonde och nionde mål för säsongen efter paus till ligaledarnas stora förtret. Före paus var det emellertid gladare miner i hemmalägret, och gladast av alla var Benoit Tremoulinas. Ytterbacken hade inför gårdagens möte spelat över 50 matcher för de regerande mästarna utan att göra mål, men böt alltså nollan i målkolumnen mot en etta när han - med viss hjälp från Pedrettis hjässa - prickade in sitt första för klubben via Sorins överliggare.
I och med gårdagens resultat utvecklat den franska toppstriden till ett getingbo av sällan skådat slag. Med elva omgångar kvar att spela så har finns hela sex stycken lag (bland annat Montpellier!) inom fyra poängs avstånd. Vem hade trott det innan jul när Bordeaux såg ut att jogga hem serien?
VVVVV
Något mer värt att ta till sig i fotbollsväg innan du återgår till... ja, vad du nu pysslade med innan du slogs i bojor i mitt simpla krypin? Tja, dels att Santos gav Naviraiense en omgång som hette duga (10-0) igår när man skickade ut lilleputtklubben med dunder och brak ur den brasilianska cupen efter att bland annat ett hattrick från Andre och en soloprestation som hette duga av supertalangen Neymar.
Samtliga mål från slakten finns att tillgå här.
...när vi ändå är inne på sydamerikanska cuper så kanske vi ska passa på att tugga lite Vagner Love i synnerhet, snarare än Copa Libertadores i allmänhet. Den brasilianska forwarden som kanske är mer känd för sina obskyra hårfärger än för alla sina mål är ju bara en liten del i den här trenden bland brasilianska fotbollsspelare (som jag tidigare redgjort för här) som inte klingar så lite Mama, I'm coming home!. Forwarden med de, åtminstone under gårdagen, röda dreadsen har börjat få ta ett allt större ansvar den senaste tiden, sedan hans anfallspartner Adriano - surprise, surprise - kastats ut för laget då han ska ha problem med spriten. Något som brassen med det kärleksfulla namnet tagit på bästa sätt: Genom att svara för fler mål. Igår blev det två nya när man tog ett stort steg mot avancemang i cupen, genom att slå tillbaka det i sammanhanget hopplösa venezuelanska huvudstadslaget Caracas med 3-1.
Borta bra men hemma bäst säger de, och jag, Vagner Love och Robinho kunde inte nicka mer instämmande. Om än för tillfället...
VVVVV
Nej ni, roligare än så här blir det inte i dag. Eller jo, det blir det ju. Om vi ska vara petnoga. För först vankas det håkki hemma hos Trummisen och därefter tänkte jag försöka hinna med åtminstone en av kvällens alla spännande Europa League-fajter. Det ser ut att bli Benfica - Marseille. Mumma.
På återhörande.
