Det hände mycket av gott värde i den europeiska ligan - den som är en cup - igår så varför inte sätta igång direkt? Tänkte väl det.
Vi inleder väl, som brukligt, med den som var först till kvarn. Nämligen; Bobby Zamora. Precis, mannen som hånades av dem egna fansen tidigare i höstas för sin oförmåga att göra mål som nu på senare tid börjat hänga dit både en och två, var och varannan match.
Engelsmannen behövde bara 21 sekunder på sig för att stänga matchen i Wolfsburg denna kväll. Den tunge forwarden fortsätter sina försök att göra Capello varse om att det är han och inte Emile Heskey som är den tunga anfallspjäs han söker och bör ta med till Sydafrika. Snart kan väl Fabio inte blunda längre?
VVVVV
En som det inte gick riktigt lika snabbt för var Benficas Oscar Cardozo. Den hårdskjutande paraguayanen hade det frapperande tungt inledningsvis när portugiserna torskade på Anfield med 4-1.
Det pratades innan matchen om att de båda Manchester-klubbarna och Tottenham alla skulle ha representanter på plats för att bevaka Cardozo, och jag frågar mig om inte Benfica hade haft betydligt större chanser till avancemang om paraguayanen inte hade blivit varse om det brittiska intresset. För, visst, Benficas skyttekung har en förmåga att se lite kantig och trög ut (det vet vi som emellanåt streamar portugisisk fotboll i allmänhet och Benfica i synnerhet) men hans första halvlek har ju varit i grövsta laget. Den normala kantigheten var i kvadrat och man såg tydligt att huvudet inte riktigt hängde med i alla situationer.
Men tur då för Cardozo att det inte spelar en jävla roll om det är kantigt eller segt i huvudet när det vankas frispark. Tur också att paraguayanen är en jävel på just det - frisparkar. Matchuret står på 69 minuter när den gänglige forwarden dundrar in frisparken från dryga 20 meter. Vilket inte bara a) återupplivade matchen utan också b) att det var tack och adjö till allt vad gamnacke och nervositet heter.
Visst, folk vill väl hellre läsa om mål än skador, men nu har jag skrivit en massa om mål. Så det får bli lite prat om skador nu. Benfica hade känning efter Cardozos frispark, men med dryga kvarten kvar så händer det som inte får hända - Benficas målvakt skadar sig i samband med en hörna. Det mediciniska teamet som undersöker burväktaren signalerar för byte.
Så det är bara för Jorge Jesus att säga åt Coentrao - som han precis skulle byta in i jakten på kvittering - att ta på sig överdragskläderna igen? Inte riktigt. Benfica-coachen väljer istället att besvara det medicinska teamets febrila tecknande för byte genom att vråla och domderar att burväktare Caesar INTE ska lämna planen. Briljanta scener.
Om tränare bortatränaren Jesus’ beteende vittnar mer om hans förtroende för tredjemålvakten (!) Moreira snarare än det faktum att han precis förberett ett annat byte, låter jag vara osagt…
…med där fick vi kanske svaret på den frågan i alla fall. För bara ett par sekunder efter att Morerira blivit inbytt så ställs han öga mot öga med Torres sedan David Luiz förlorat ett motlägg mot Lucas. Den nyss inbytte målvakten hamnar på mellis och Madridsonen kan utan några som helst problem chippa in sitt andra för kvällen. Ridå.
Jorge Jesus' hjärnsläpp och Cardozos frispark i all ära - matchens delikatess: 3-0-målet. Det tar inte många sekunder för bollen att transporteras från engelsmännens defensiva straffområde, till Benficas dito. Kontringsspel av den högre skolan. (Och för att inte tala om den där svepande Kuyt-passningen!)
VVVVV
När man ser Hamburg vinna i Liege med 3-1 efter två mål av Petric (där den här cykelparken mycket väl kan ha varit det snyggaste som gjorts i år på europeisk toppnivå) och ett av Guerrero så är det lätt att tro att tyskarna står och faller med dem här två fabulösa anfallarna, som inte bara gör mål utan är vitala för HSV:s sätt att spela.
Men, tror man det så tror man fel.
För bakom kroaten och peruanen - som blivit världens främste i kasst med liten petflaska på knappt en vecka - så finns inte bara en av dem största målskyttarna genom alla tider i världens mest skadedrabbade Ruud van Nistelrooy. Utan också en blyg och målglad kille vid namn Marcus från Svennisland.
Och skulle det vara som det varit väldigt mycket i år, att Ruud inte är mycket annat än skadad, och att Berg inte klarat acklimatiseringen fullt ut - ja då är det bara att kasta in jaguaren Pitroipa eller snidaren Torun som skuggforward (om vi ska prata Tony Gustavsson-svenska).
...eller så gör man som tränare Labbadia - varken si eller så - och skickar in Bundesliga-bannade Guerrero. För en av dem få saker man vet om Hamburg, det är att deras forwards älskar att göra mål. Och är Guerrero förbjuden att göra det på tysk mark, så tar han baskimej chansen att göra det på annat håll.
Man får lov att säga att Hamburg har skapligt med alternativ framåt. Men frågan är om det räcker mot Hogdsons Fulham, som spelade ut Wolfsburg efter noter igår.
Helengelsk final mellan Liverpool och Fulham?
VVVVV
Man kan ju tycka att det är lite tråkigt att Kroatien inte lyckades kvalificera sig för sommarens VM-slutspel. Dels med tanke på rockstjärnan Slaven Bilic på bänken och det oerhördt sköna EM-slutspel man bjöd på senast. Men kanske främst med tanke på hur bra landslagets många profiler gått ute i Europa i år:
För i Bundesliga är inte Petric bara mycket av en kroatisk Johan Elmander - i positiv bemärkelse - han gör en hel del mål också. Precis som vinthunden Olic. Något hack nedanför Olics Bayern men väl ovanför Hoffenheim (där mittbacksresen Simunic styr försvaret med järnhand) håller Shalke 04 och Ivan Rakitic till. Den unge spelfördelaren som redan för ett par säsonger sedan skojade friskt med både Chelsea och Milan i Champions League, kommer att bli något riktigt stort. Vänta bara.
I England så har Modric stundtals haft lekstuga i Premier League och börjar se ut lite som svaret på alla Milans och Romas frågor om vem som ska ersätta Pirlo respektive Pizarro om något år.
Rör vi oss uppåt tillbaka mot, men också förbi, Tyskland och istället in på rysk mark så hittar vi en av fotbollseuropas klart bästa och mest underskattade målvakter i Stipe Pletikosa.
Men, nu blir det ju varken inga röd- och vitrutiga triumfer i sommarens VM-slutspel.
VVVVV
Sidnei!
VVVVV
Här har ni förresten mitt Superettan-tips. En minst sagt svårtippad serie det här.
1. Assyriska
2. ÖIS
3. Hammarby
4. Sundsvall
5. Syrianska
6. Landskrona
7. Ängelholm
8. J-Södra
9. Norrköping
10. Falkenberg
11. Ljungskile
12. Öster
13. Väsby
14. Brage
15. Degerfors
16. Trollhättan
Varför Assyriska vinner? Tja, för att man i mångt och mycket har ett superlag (grymma nyförvärv, två bra målvakter och en av landets främsta tränare). Ett litet frågetecken utfärdas dock för anfallslinjen, som jag tycker är aningen tung.
Såg att Landskrona fanns som serievinnare till 20 gånger pengarna. Finns ett sådant redan nu att tillgå inför nästa års seriespel så tänker jag nog inte grubbla en eller två gånger för mycket innan jag säljer familjens bil och tvättmaskin och kastar iväg pengarna på Henkes gäng. Har svårt att se att ska kunna vinna redan i år (även om man har ett ungt och spännande lag, som Larsson och Jörgen Pettersson nog kan göra mycket med. Framför allt dem offensiva pjäserna).
Skytteligavinnare? Tja, det finns ett par heta kandidater. Rodevåg, Alvaro Santos och Peter Ijeh har fler gemensamma nämnare än att de alla blev gamla lite för snabbt och att de inte varit speciellt lyckosamma i högsta serien de senaste åren (med undantag för Ijehs 2003). De tillhör nämligen alla tre den skara av spelare som skulle kunna vinna skytteligan utan att jag kolar vippen till följd av att ha satt morgonkaffet i vrångstrupen av förvåning. Precis som dem yngre förmågorna Thorstensson, Assyriska, och Hallenius, Hammarby.
Men ska vi försöka oss på ett tips som inte ligger helt i linje med allt vad tråkigheternas dal heter för en stund så är det svårt att inte nämna en som Pär Cederqvist. En, sedan tidigare, aktad målskytt i Superettan-sammanhang och jag tror att miljöombytet till Jönköping kan göra honom gått.
VVVVV
Avslutningsvis så kan man ju hoppas att ni inte hoppade på båda-lagen-gör-mål-tåget som jag kastade ut här igår. Självklart borde jag ha gått på mitt spindelsinne, som varnade både en och två gånger för att vinst senast i ligan borde innebära allt annat än ytterliggare sådan igår mot Valencia.
För även om de borde - och kunde - ha dödat matchen mot ett apatiskt Valencia.
Men man förmådde inte göra det. För stod inte Caesar Sanchez i vägen så såg Forlan och kompani till att bränna dem mest vidöppna av lägen. Men det här är Atletico de Madrid, och den klubben gör helt enkelt inte saker och ting enkla för sig. Med tio minuter kvar så dök plötsligt chansen upp för David Villa, men bollen sitter stenhårt i ribban och på andra sidan av den ribbträffen spelade hemmalaget med nerverna utanpå tröjorna. Resten av matchen var terror för de hemmalaget. Valencia hade inte bara lägen att skjuta sig vidare, de borde också ha erhållit en straff.
Men på något jävla vänster så tickade 95 minuter undan utan att Atletico fuckat upp sina chanser till att spela semifinal, och Calderon blev en enda stor fest.
Apropå just det - fest - ikväll ska jag plugga till högskoleprovet. Jolly!
