Nu är det äntligen dags igen; Champions League-gruppspelet rullar igång. Eftersom jag utgår ifrån att vi alla känner oss smått resistenta mot höstmörkret och det bitande regnet (som åtminstone präglar min vardag numera, oavsett om det rör sig om gräsplaner eller skolgårdar) på grund av den livsglädje som turneringens startskott innebär så ser jag ingen anledning till att göra annat än att gå rakt på sak.
Eftersom jag 1) är utan dator sedan en tid tillbaka – hur jag löser det här? Desperata tider innebär desperata handlingar, som de säger – och 2) den tid jag lägger ner på träningar och matcher så har uppdateringen här varit undermålig. Därför ser jag Champions League-festens intåg i vardagen som en bra anledning till att börja hänga lite mer här. Ganska exakt som med U21-EM i somras, med den lilla skillnaden att jag, förhoppningsvis, inte ska behöva ta konsumera alla ljuvliga matcher med hjälp av någon rumänsk luffarstream, eftersom allt finns att tillgå i allt från telefon, till dator, till television. Jag hoppas därmed kunna se snudd på det mesta av det som ligger i mitt intresse och när det väl blir så, ja, då brukar det sluta med att jag spottar ur mig tankar och åsikter någonstans (i det här fallet; på den här bloggadressen).
Ni som lyssnat på, eller rent av följer, podcasten Fotbollslotteriet har med all säkerhet märkt att jag gör mitt yttersta för att, *ibland* något överambitiöst, få ur mig det mesta av det jag tagit under den gångna fotbollsveckan. Men då var sak har sin tid även i en podcast så känner jag att ett sånt här upplägg kan vara bra ur flera synvinklar; kanske då främst som ett utmärkt tillfälle att få redogöra och tycka till om för Benficas situation eller berätta lite mer om den där spännande högeryttern som vips pannkaka gör en massa mål i en Anderlechttröja, om vi ska hålla oss till det som är tänkt att ske just här.
Jag tänker såhär; inför varje gruppspelsomgång så försöker jag smattra ner ett inlägg med vad jag mest ser fram emot med vad som komma skall, något jag dessutom försöker följa upp när samma omgång är helt färdigspelad och jag hunnit sätta mig in i merparten av det jag ville lägga under lupp inför omgången.
Nåväl. Den första Inför Champions League-omgången-bloggen ser ut såhär:
Omgångens ...
... varningsflagg: Galatasaray. Ett Real Madrid utan Xabi Alonso är ett Real Madrid med bekymmer. Har ni inte sett förut så såg ni det definitivt när Villarreal kontrasprangsönder Real Madrid i helgen på klassiska El Madrigal. Real är fortfarande i förstadiet av det Ancelotti vill få till och med skadebekymmer på ytterbackarna och en centrallinje som stundtals är ett enda virrvarr (OCH en, typm världsrekorddyr Bale som ska hitta rätt ute till höger) så ser jag det inte alls som otroligt att Galatasaray tar en eller tillochmed tre pinnar i öppningsmatchen i Istanbul. Turkarna har det mesta intakt sedan i fjol och har, på pappret, bara blivit bättre: Bortsett att de har lyckats behålla världens bästa Fatih Terim (trots att denne tackade ja till att, på FM-anda, ratta landslaget parallellt) så har försvaret stärkts med granitblocket Chedjou och de sett till förra säsongen tunna kanterna spetsats till med Sportings i sommar hett eftertraktade ytterspringare Bruma. Den 18-årige portugisen som bland annat José Mourinho (kommer mer om vad han påstått göra) ska ha kastat hundramiljonersbud över tidigare i somras har en kombination av snabbhet och fyndighet som gör honom dödlig från i stort sett vilket utgångsläge som helst, om han har en bra dag. Addera innermittfältsduon med svinet Felipe Melo och underskattade tillslagsfoten Selcuk Inan och ett av turneringens häftigaste anfallspar i Didier Drogba och Burak Yilmaz så behöver jag väl knappast säga att ett Real Madrid med skador i backlinjen kan få det jobbigt.
... östereuropéer: förbiser CSKA:s bortamöte med Bayern och Zenits dito med Atletico och riktar istället strålkastarljuset mot Portugal, närmare bestämt Benfica - Anderlecht. Dels för att det luktar korsdrag lång väg. Anderlecht föll med 2-3 i premiären och har sedan dess producerat minst tre mål per match. 26 mål på 7 matcher talar sitt tydliga språk; det här är, precis som motståndaren Benfica, ett offensivt gäng som dessutom har sin akilleshäl i försvarsspelet. De båda lagen har mer gemensamt än så, de har nämligen handlat serbiskt i sommar. Då Anderlecht nöjde sig med Luka Milivojevic och Aleksandar Mitrovic så införskaffade Benfica hela fem (5!) stycken. Inte för att det finns några som helst restriktioner för hur många östeuropéer Du får använda dig, men en helt klart kuriös detalj. Att Anderlechts centertank Mitrovic redan nu ser ut att ha verktygen för att ersätta Kiev-flyktande M'Bokani som target och målkung gör, precis som i Benficas fall med (mer specifikt) måltjuven från Heerenveen vid namn Filip Djuricic och underbarnet från Partizan Belgrad; Lazar Markovic, knappast det hela mindre intressant.
... gåshud: erbjuds med största sannolikhet på San Paolo-stadion i Neapel. Dels sett till vad den publiken (och den speakern ...) alltid bjuder på, men framför allt sett till matchen. Napoli har värvat urläckert (bortsett Albiol/Callejon/Reina, om jag får säga mitt) och superspännande. Dortmund likaså framför allt Mhkitaryan och Aubameyang är två spelare i spännande ålder och med galet hög potential som passar tränaren Jürgen Klopps filosofi som den berömda handen i den lika berömda handsken. Här kommer det att svänga, och jag tänker inte låta någonting komma i vägen för den här matchen.
... luffare: försvarsspelarna i Austria Wien. Okej, det där var hårt, MEN: Juan Fernando Quintero kan mycket väl komma att få det österrikiska lagets mer defensivt präglade spelare att se ut som *dålig liknelse*. Den flyfotade 20-årige colombianen, som var en av få ljusglimtar i Pescara i fjol, trivs bäst som en klassisk nummer tio men har under försäsongen redan vittnat om att Porto återigen gjort en kanonaffär iochmed försäljningen av James Rodriguez till Monaco. Dels ur ett ekonomiskt perspektiv; men framför allt då Quintero ser ut att vara som klippt-och-skuren för att utgå från vänsterkanten, transportera bollen tätt intill sina känsliga tassar och söka sig centralt in mellan linjerna för att avsluta eller spela fram med sin fina vänsterfot, precis som landsmannen James gjorde så bra förra säsongen. med andra ord En spelare att förälska sig i.
Det var det, det. Det finns givetvis lååångt mycket mer att snudda vid och/eller bryta ner i molekyler, men just de här punkterna är de som jag såhär timmarna innan (eller dagen innan, beroende på vilken match som åsyftas) har lite mer kött på benen gällande och dessutom vill studera ännu närmare. Det är omöjligt att få med allting som rör sig i huvudet, framför allt när man som jag har tvättstuga samtidigt, så; har ni förslag på andra upplägg eller finjusteringar så är det bara att riva iväg ett email eller kontakta mig via twitter där jag heter @viktorblod. Har ni ännu inte en aning om vad det där lotteriet jag ofta refererar till är för någonting så tycker jag att ni i alla fall ska ge det en lyssning, detta gör ni på smidigast vis genom att söka på "Fotbollslotteriet" i podcast-appen ELLER genom att leta er in på fotbollslotteriet.libsyn.com med hjälp av er vad-ni-än-surfar-på. På återhörande!
