Marco van Ginkel har en fin säsong bakom sig i det holländska överraskningslaget Vitesse (som jag sett mycket, i första hand för att jag tittat mycket på Bony Wilfried). Ändå förvånad över att både Jordy Clasie (liten energisk och klok ansvarsspelare) och Leroy Fer (Yaya Toure LIGHT) fick sitta på bänken under 90 respektive 83 minuter till förmån för spelfördelaren van Ginkel. Kan inte svara på om det var genidrag, dårskap eller något däremellan då jag missade de inledande 20 minuterna och den första halvleken rycktes sönder av den knackiga streamen men med två mål på de följande 18 minuterna (Maher och Wijnaldum) så är det klart att Holland fick en kanonstart på matchen. Båda målskyttarna (framför allt den senare) stod för bra prestationer, där Wijnaldums långa, graciösa bolltransport med lädret tätt intill foten var i framkant, men det är Bernd Leno som måste lastas för att målen blir till. Wijnaldums avslut var kraftfullt men där MÅSTE Leno göra bättre ifrån sig. Även om tyskarna stack upp direkt efter 2-0-målet och var nära reducering, precis som holländarna var när Maher stack in en giftig passning till målsprutan Luuk De Jong (ÄLSKAR att skriva hans namn) när Leno var tidigt ute och räddade, så kontrollerade Holland händelserna i den första halveken och 2-0-ledningen stod sig till paus.
Inför turneringen beskrev jag Tyskland som ett lag med en bra målvakt med framför allt ett mittfält att luta sig emot. Ska de kunna göra det så måste dock Lewis Holtby, dels i egenskap av lagkapten och främst då han är en spelare som kan styra en hel offensiv, prestera bättre än i den första halvleken. Direkt efter halvtid visade han det som lös med sin frånvaro de första 45.
Kaptenen tog ansvar och spelade inspirerat. Han vågade hålla i bollen och tog tag i saker och ting utan att bara köra sitt eget race. Han varierade bollhållande med känsliga, smarta adresserade passningar ofta följda av bra rörelse (något av hans hans signum), vilket visar på hans fina spelhuvud. Han tog obekväma löpningar och det var på en boll som såg ut att vara förlupen som han ordnade straff när han revs ner av Zoet efter en idiotlöpning.
Råskinnet Sebastian Rudy satte straffen säkert och Tyskland hade reducerat till 2-1. Holtby fortsatte att spela inspirerat och även om van Ginkel inte hade en dålig dag så kunde varken han eller den andra balansspelaren, lagkaptenen Strootman, få stopp på Tottenham-spelaren.
Fyrbackslinjen föll längre ner och det blev större ytan mellan de och mittfältet (som allt som oftast var två i och med Mahers höga position) för Holtby att operera i. Martins Indi, mer aggressiv än Feyenoord- och mittbackskompisen De Vrij, började allt oftare lämna sina kollegor för att förhindra avslut och gjorde det med varierat resultat.
Holländarna var ängsliga och tydligt trötta. Tajmingen och beslutsamheten i press- och duellspelet hade tydligt sjunkit. Om det inte gick att se att Holland behövde hitta på något redan där så blev det det när tyskarna under ett par minuter var nära kvitteringen först när Holtby sköt tätt utanför efter en hörna där holländarna uppträdde paralyserat och framför allt när inhopparen Volland träffade ribbans undersida med ett skruvat skott från strax utanför straffområdet. Jag twittrade om Leroy Fer för att jag såg behovet i att få in pigga ben och sinnen men framför allt mer power och närvaro för att täppa till ytan Holtby skojade så mycket i. Med Fer skulle man dessutom få en tvåvägsspelare som inte skulle komma in och försumma konstruktiviteten de sista 20, utan bidra till både-och.
Holländarna tyckte istället att det var nyttigare att behålla mittfältet och få in speed och pigga ben i form av Jozefzoon istället för Wijnaldum. Detta att jämföra med det tyska tränarteamet som gjort tre byten (Volland ersatte förvisso skadade Mlapa i den 40:e minuten) iochmed att Polter bytte av Rode i den 80:e minuten. Bytena och Lewis Holtby är den främsta orsaken till att kvitteringen kändes minuter bort. De hade, krasst uttryckt, bytt in sig i matchen. Notera vänligen: jag menar inte att någon skugga ska falla över Jozefzoon, yrkar bara på att det är att jämföra med Holland och hur deras match utvecklat sig. De var trötta. De holländska spelarna arbetade hårt, framför allt ytterbackarna och främst Blind försökte mycket, men det fanns inget synkroniserat understöd och det resulterade i att man jobbade en-och-en. Det resulterade i att det blev långt emellan lagdelarna och att laget stod parkerat alldeles för långt ner. När man väl fick tag i bollen så tappade man den nämligen alldeles för fort på grund av dåliga passningar/mottagningar och huvudlösa aktioner utan tanke -- något som helt och hållet berodde på; trötthet och osäkerhet.
Minuten efter tyskarnas sista byte fick Tyskland ett inkast i höjd med offensivt straffområde. Holtby vände ostört upp och flöt ostört förbi en, två och tre motståndare innan han kliniskt satte 2-2-bollen intill den bortre stolpen. Klass.
Fer hade definitivt inte räddat bollen från att gå i mål, men om han kommit in tidigare så är chansen stor att han, med sin spelstil, låtit Holtby känna "Du, det är slutlekt här nu!". Det finns ingen garanti för det men chanserna till det och att Holtby, hur inspirerat han än spelade, följaktligen blivit mindre självklar i sin väg mot mål vid 2-2 är glasklart större än att inte göra något åt problemet, vilket holländarna valde då de ENDAST prioriterade att få in en fräsch offensiv högerspringare.
Som ni märker så hade jag många åsikter om tränaraktiviteten, som var varandras motpoler, och även om jag ger de definitivt betyg lite senare så är det klart att när Holland väl stoppade in Leroy Fer så blev det bra till slut ändå. Min stream dog förvisso här under en period (något som medföljde att jag inte förstod att Holland återtagit ledningen förrän domaren blåste av matchen) men 101GreatGoals-highlights har bevismaterial nog för att berätta följande: Holland lyckades samla kraft nog för att ordna en hörna. Marco van Ginkel slog den och rekordofta nämnda Fer kraftnickade snyggt in 3-2 bakom Bernd Leno och avgjorde matchen.
*Fem av fem blommor (en bukett): Lewis Holtbys andra halvlek och fen tyska coachningen. Bytte in de i matchen.
*Vissen blomma: Bern Leno. Hur inspirerat Holtby än spelar så MÅSTE Leno ge den svaga backlinjen trygghet genom sitt agerande längst bak. De två tveksamma ingripanden han bjöd på vid 1-0 och 2-0 är motsatsen och det tyska försvaret har fått sämsta tänkbara start inför de två måstematcherna som återstår.
*Gåshudsfaktor: låg. Missade som skrivet 3-2-målet pga att min stream brakade ihop. Svårt att ryckas med då. Agera, Eurosport. Typ.
Från övriga matcher i första omgången:
-Morata gjorde mål när han nickade in Thiagos frispark och hade dessutom en i ramen, efter att ha hoppat in. Såklart.
-Isco glänste mot Ryssland.
-Insigne, målskytt på frispark, startade trots sin frisyr turneringen precis som Italien behöver för att utmana. Laget höll nollan utan trebackslinje (till skillnad från vad jag spekulerade i inför turneringen) och med Marrone som klockrent dammsugarkompliment till marionettmästaren Verratti på mittfältet.
- Norge kvitterade sent och tog en pinne av värdnationen Israel. Någon som såg matchen?
Källor: 101GreatGoals
