Tidigare i veckan, efter att den första Premier League-omgången spelats färdigt, pratade jag om att om Wayne Routledge kom upp i samma standard som i första halvlek mot Manchester United så skulle han kunna se tillbaka på en fin säsong. Just nu sitter jag bänkad framför Arsenal - Blackpool (2-0 i skrivandets stund) och ni förstår nog vart jag försöker komma. Fortsätter Theo Walcott i den här takten - jag hoppas att ni har haft förmånen (bondrötan?) att få se honom under den första halvleken från Emirates - så finns det inga gränser, det säger jag er. Påminner, såhär långt, läskigt mycket om en annan flyfotad herre med nummer 14 på ryggen. Inte nog med att trumstockssteget är sig likt så verkar han ha kört fotbollshjärngympa hela sommaren. Det ser läskigt spännande ut, men klart är att han har en hel del att jobba på i sina avslut och framför allt; sin speluppfattning. Speeden är det, ju, dock inget snack om att han har.
Nåja, nu har det blivit dags att blogga ut för dagen. Jag har faktiskt pastasallader att tillaga, och studier att sköta. Den spanska kommentatorn får skråla på i bakgrunden. Vi hörs.
Uppdatering: ... och där! kom hans andra för dagen. Rätta mig om jag har fel - men det ser ut som att Theo inte är färdig med Blackpool riktigt än. Stackars, stackars, Mathew Gilks. När vi ändå pratar Southampton-produkter som plötsligt börjat sprätta mål till höger och vänster: Gareth Bale!
