För en dryg vecka sedan så tog Guaranis målvakt Pablo Aurrecochea dual class (för att dra en Baldurs Gate-parallell, det har varit för få sådana) drömyrket, fotbollsproffs/superhjälte, från skrivbordsplan till verklighet när han under mötet med River Plate i Copa Sudamericana dök upp i en Batman-dräkt. Det hela slutade såklart med att Batma ... f'låt ... Aurrecocheas lag vann matchen (2-0), efter att målvakten själv rivit av en serie fina räddningar.
Min spaning här är alltså att vore trevligt om den genomsnittlige fotbollspelaren följde målvaktens exempel lite oftare, och skojade till det när tillfälle gavs (även om Aurrecochea har gjort bort sig en aning - den riktiga dräkten hänger ju trots allt hemma på väggen i mitt pojkrum). För visst är det så att den genomsnittlige fotbollspelaren tar sig själv på lite för stort allvar? Och, jag menar, vem hade inte velat ha fler lirare som Jimmy Bullard runtom i fotbollsvärlden?
Sen finns det ju självklart en andra sidan av det här myntet också. Jag vet inte vad ni säger, men jag känner mig däremot inte helt bekväm med att det bara är en tidsfråga innan kidsen - med sina smällare och fingerboards - sett till att uttrycket måvlaktsfantom är mördat, kremerat och utspritt i havet. Men jag antar att det är lika bra att börja vänja sig. Målvaktsbatman, alltså ...
Självklart var min spontana reaktion; "Vänta! man borde ta Aurrecocheas räddningar från matchen mot River och göra någons slags kolage, i sann 60-tals-Batman-anda, att kasta ut på youtube!" Men någon annan hann tyvärr före. Nåväl; Nananananana, BATMAN!
