Colorado Rapids-strikern Conor Caseys misslyckande mot The KC Wizards tidigare i år visade sig inte vara någon tillfällighet, utan snarare ett startskott för vad som komma skulle. För inte ville herrar som Manchester Citys utlånade stjärnforward Robinho, eller förra veckans praktexempel (Strömsgodsets Ola Kamara), vara sämre.
Jag vet inte om det rör sig om något nytt fotbollsmode, eller om det helt enkelt är så att man inte letat ordentligt tidigare - men klart står det i alla fall att i år är det ett sånt år att var och varannan vecka så står det att finna klara målchanser eller givna mål som fuckas upp av professionella fotbollsspelare. Om man letar. Och det råkar bloggare ni känner ha gjort.
För att det här ska bli riktigt intressant så är det bäst att vi åter använder oss av den där tidsmaskinen jag byggt - som ändå bara står och samlar damm - och tar oss tillbaka en vecka eller två, för det var ju nämligen då, som Du kanske vet, kvalet till Europa League inleddes.
Kval till stora turneringar betyder fler fotbollsmatcher - och fler fotbollsmatcher betyder fler målchanser. Eller, fler målchanser att missa, närmare bestämt. CSKA Sofia, som igår kryssade mot Kalmar (1-1), tog sig vidare från den förra kvalomgången genom att besegra nordirländska CLiftonville med 3-1 över två matcher. 3-1 borde, emellertid, ha varit 4-1 ...
Det var i den nittonde minuten det hände. CSKA hade pressat ner stackars Cliftonville i skosulorna en längre tid och nordirländarna gjorde det enda man förmådde - ta till våld. Resultat? Ett utsökt bulgariskt frisparksläge, till vänster om den nordirländska boxen, för inspel. Och CSKA-spelarna gjorde naturligtvis det enda rätta. Ja, alla utom en portugisisk anfallre. Hursomhelst: En livsfarlig boll sveptes in i mixen av spelare - och Cliftonville-försvararna misslyckades med att försvara sig mot fanskapet. Men det skulle ju faktiskt inte göra så mycket. För mannen som stod på mållinjen och väntade på bollen ... han hette ju Rui Miguel. Portugisen som var på väg att bli rikskändis. Men inte för att ha nickat, tåat, magat eller hostat in bollen från ett par centimeter, utan för att han just utnämnt sig själv fotbollsåret 2010:s absolut värsta målchansmissare.
Vi lider självklart med Rui Miguel, men inte alltför mycket. Vi har ju trots allt saker att göra. Som att slå oss till ro, kanske äta en oliv, och stilla invänta nästa veckas hårresande miss.
(Rui Miguels makalösa prestation? Den kan ni stirra er blinda på här.)
