Det är en väldans massa snack om något fönster som ska ha slagit igen igår. Förstår inte allt rabalder. Tycker att vi riktar blickarna mot stöveln istället, där jag har en del spaningar, efter premiäromgången.
Man brukar säga att det går fort i hockey och i dag är jag glad att jag inte följer italiensk hockey mer frekvent. Med tanke på hur fort det går i den italienska fotbollen numera; Milan gör ett par värvningar, Inter tappar en tränare - och vips pannkaka så är "fel" Milano-lag favorit till ligatiteln. Slå er ner så ska jag förklara hur mina tankegångar går.
Frågar ni mig så finns det bara tre stycken som kan göra upp om titeln i år - även om jag håller med om att Napoli ser intressanta ut - för Fiorentina har det stökigt, och Mihajlovic känns inte direkt som killen du kontaktar när du har något att städa upp. Genoa har värvat ... intressant. Veloso och Zuculini centralt och i Rafinha får man nu ytterliggare en wingback. Kommer nog att svänga lite mycket i Genua. Palermo? Tror att man tappat lite för mycket och kommer Hernandez och Pastore att dansa även i år? Håll ögonen öppna. Unga och superlovande, men ännu inte jämna i sina prestationer. Nåväl; tre var de ja, och vi börjar i Milano. Hos de regerande mästarna.
Inters premiär bjöd ju inte på speciellt många överraskningar. Benitez ställde visserligen upp med en startelva av minst sagt habila mått, han visade också att de märkliga bytena från tiden i Liverpool verkar sitta i (Coutinho och Biabiany in till förmån för Sneijder/Milito gav minst sagt N'gog vibbar, som Hussfeldt uttryckte det). Som tur var fanns det ju saker att glädjas åt också, för Inter-supportern. Det spel de blåsvarta visade upp är klart mer fyndigt och charmigt än det som gick att beskåda under Mourinhos tid i klubben. Men jag har sagt det förut och säger det igen; Inters framgångssaga sjunger på sista versen. Nu när Milan, Roma och Juventus repat sig från poängavdrag, transferförbud och calciopoli så känns de blåsvarta inte alls lika givna som ligavinnare längre, inte minst när Mourinho nu blåst till Madrid. För även om laget är namnkunnigt så tror jag aldrig att man kunnat vinna Champions League utan den portugisiska demontränaren.
Vi lämnar inte Milano riktigt än. Det finns ju ett annat lag där också, som har en klart ljusare framtid att se fram emot, än sina blåsvarta antagonister. Om ni frågar mig.
Att Milan har något intressant på gång - som i generationsväxling - har vi vetat ända sedan Allegri plockades från Cagliari. Att man gjort sig av med klumpedunsen Dida och ersatt honom med Amelia, för att sporra Abbiati ytterliggare gör inte direkt det hela sämre. När vi ändå pratar värvningar så är det ju lika bra att sommarmercaton även den blev "godkänd" efter att både Ibrahimovic och Robinho plockats in (även om jag har svårt att förstå till vilken nytta Yepes köpts in). Nu var det visserligen ett håglöst Lecce som besökte San Siro i söndags. Men det var bara att stämma in i Ibrahimovics smilbandsoffensiv: Milan - Dinho/Pato i synnerhet - imponerade stort. Och man lär knappast sämre nu när en begränsad Borriello ersätts av sin rena motpol, i en viss zvensk. Zlatans ankomst = Milan vinner serien? Känns så.
Juventus då? Den gamla damen har haft stor spelarruljans modell stor under året som gott och och även om man förstår att det kommer ta tid innan Del Neri satt sin prägel på laget så kan jag inte riktigt bortse från resultatet mot Bari. Framför allt är det innermittfältet jag är orolig för, även om strulpellen Melo ser ut att ha börjat förstå vad det innebär att spela i zebrarandigt, för där saknas det kreativitet. Självklart är jag medveten om att Gigi Del Neri vill ha ett utpräglat kantspel att hota med, men det är klart att det inte skulle skada att ha en Plan B eller C, i form av kreativitet centralt. Eller en trollgubbe att luckra upp motståndarförsvaren med. Nu finns visserligen Aquilani att tillgå på bänken och när han får vara kry är han en grym dirigent på mitten. Bara att hålla tummarna för att Del Neris läkarteam har mängder av mirakelkur. Rörande det där med trollkarlar så kan det vara på sin plats att prata lite om värvningen av Quagliarella. Spelaren gillar jag, om än mest för den spektakulära spelstilen och de briljanta målen som stundtals trillar dit, men frågan är om man inte borde satsat på en mer säker 20-målsgaranti. Jag förstår att man vill satsa inhemskt - men varför la man inte kulorna på Pazzini istället? Och var det en italiensk fantasista man var ute efter så fattar jag inte varför man inte valde att behålla Giovinco istället ... Quagliarella är i min bok ingen spelare som dyrkar upp speciellt många italienska igelkottsförsvar på egen hand. Han vrider, vänder och bänder in mål. Men inte på kontinuerlig basis. Juventus behöver offensiv klass. Kan de få det?
Som ni märker så är jag tveksam till Juventus, även om jag gillar Del Neris idéer med att plocka med sig hela staben från sitt lyckade projekt i Samp, samt värvningarna av Bonucci och Krasic. Nu tycker jag att vi pyser till Rom istället.
Roma var det, ja. Ska jag vara ärlig och gå rakt på sak så har jag lite svårt att se att de ska kunna knipa den där ligatiteln. Defensivt får de hålla tummarna för att Burdisso inte bara överpresterade förra året i hopp om att få lämna Milano, utan att det skett en utveckling på riktigt. För även om målvakterna är bra och även om Juan är en av seriens bästa mittbackar så måste argentinaren spela på toppen av sin förmåga - och kanske mer därtill - för att det ska kunna bli något firande för romarna i vår. Och det är jag inte så säker på. Inte minst när man är utrustade med en tränare som inte kan vinna ligatitlar, och en anfallsuppsättning präglad av ålderstigna genier och vilsna brassar. Vucinic kommer såklart att vara briljant till och från och urusel till och från. I Simplicio får man ytterligare lite kraft och finess centralt - men som ni märker så är jag tveksam till att det räcker. En annan sak att ta i beaktning; hur länge blir Ranieri kvar egentligen? Nog för att resultaten varit bra och för att han kommit hem ... men man ska akta sig för att sticka upp mot Er Pupone för mycket. If you catch my drift.
Det var mina tankar om vad som komma skall (i det italienska titelracet). Nu skulle vi prata Ronaldinho. Vi minns ju alla hur han rev ner applåder på Bernabeu genom sina galna slalomåkningar men nu har ju åldern - och kakandet? - börjat ta ut sin rätt på trollkarlen från Porto Alegre. Och istället för att fara fram á la Messi så har han nu istället blivit en mer stationär trequartista. Men inget ont som inte för något gott med sig, som mamma brukar säga, och så heller inte i det här fallet: Vi har under de senaste två åren börjat få se Dinho visa upp sin enorma split vision kombinerat med dem där bomullstassarna - som man inte tappar över en natt. Vi såg det ett flertal gånger den gångna säsongen och det har minst sagt börjat lovande även i år; passningen till Patos 3-0-mål mot Lecce i premiären kan vi gott titta på en gång till. Det man inte har i benen får man ha i huvudet. Problemet här är ju bara att brassen har det både i fötterna och innanför pannbenet.
Om ni inte har några invändningar så tänkte jag att vi avslutar dagens inlägg med ett litet highlightspaket från premiären. Dels för att vi faktiskt måste ha något går att koppla till rubriken, dels för att det alltid är kul att se Ronaldinho skoja. Något han gjorde friskt med Lecce-spelare både en, två och tre gånger. Enjoy.
