Det var det det. Tottenham, Werder Bremen, Auxerre, Braga, Ajax, CFR Cluj, Hapoel Tel-Aviv, Basel, Partizan Belgrad, Zilina och FC Köpenhamn har alla kvalat in till årets Champions League.
Som jag var inne på igår så har jag svårt att se det på ett annat sätt än att omväxling förnöjer, även om det innebär att sevärdheter som Sevilla och Zenit får satsa på att ta sig till Europa League istället.
I fallet Zenit; kan man nöja sig med att konstatera att de helt enkelt inte är bättre än så, i och med att de slås ut av Auxerre? Själv tycker jag att ryssarna väger långt mycket tyngre än fransmänne, sett spelare för spelare, och att det hela får ses som ett fiasko. Och det är väl inget att sticka under stolen med att jag är rätt så besviken, då jag gärna hade sett det supersatsande St.Petersburg-gänget mäta krafterna med Real, Bayern och Chelsea i årets CL.
Rörande våra Nordiska representanter i CL så blir det faktiskt inte roligare än att bloggare ni känner tycker att det var hugget som stucket huruvida Rosenborg eller FCK skulle ta sig vidare.
... men under pistolhot, då? Ja, då blir det givetvis en annan femma, och då får vi kanske dra till med Rosenborg. Även om mina sympatier för Nils-Arne Eggen bottnar i mindre fotbollsrelaterade ting än att det hade varit fint om han fått sluta cirkeln och ta sitt kära Rosenborg till fotbollens finrum en sista gång. Faktum är att mina sympatier för Eggen mest har att göra med att det på något märkligt vis är väldigt mycket rökig-lägenhet-och-geléhallon-hemma-hos-morfar över den gode Nils-Arne i allmänhet (och hans Lecce(som var Leicester)-utspel i synnerhet).
Samtidigt så vill jag även slå ett slag för danskarna genom att säga att det gör mig minst lika glad att Ståle Solbakken lyckats kvalificera sitt FCK än en gång. Den mannen är väl redo för större uppdrag snart, eller vad säger ni?
***
Ni får ursäkta, men jag har väldigt svårt att släppa Zenits CL-miss. Kul (skrytsam) kuriosa om ämnet är att jag faktiskt en diskussion, eller ett påstående i sann förståsigpå:ar-anda, om ryssarnas satsning där jag kläckte något i stil med att jag inte skulle bli förvånad om Zenit gick och floppade nu när man värvat brottartungt och uttalat sig om att gå långt i Europa.
Min spaning den gången? Att det helt enkelt är för mycket Benitez över Spalletti. Italienaren råkar ju, precis som spanjoren, ha lätt för att ställa till det för sig. Det såg vi inte minst under hans tid i Roma som alltid hade en förmåga att strula till det när man börjat få upp ångan.
***
Innan jag bloggar ut för dagen så skulle jag även vilja passa på att ta tillbaka mitt påstående om att Momo Ceesays konststycke inte skulle ha varit avsiktligt. Jag skyller på dem första, lite skitsuddiga, bilderna jag såg via vitrysk stream - och förklarar mig: På dem första bilderna tyckte jag nämligen att det såg ut som att Ceesay ämnade att klippa till lädret med vänstern, för att söka den bortre stolpen, istället för att träffa den med högern och sikta på den första.
Nu, efter att ha sett målet i efterhand, kan jag kallt konstatera att så inte är fallet. Ceesay var emellertid inte enda saxsparkare ute i Europa i går - Auxerres polske powerforward Jelen ville ju självklart inte vara sämre.
***
Nu får ni ursäkta - men jag har en pastasallad att äta upp. Under tiden så kan ni ju vänslas med Champions League-lottningen, live från Monaco.
