Om en sådär tjugofyra timmar så är det dags: Portarna kommer att slås upp, och jag kommer inte bara storma ut och skrika som en besatt utan lär likväl förkunna den lyckligaste dagen (om inte i hela mitt liv så åtminstone...) på en dryg vecka.
Precis, studenten har jag ju redan tagit. Så vadan detta inlägg - med löften om eufori, skrik och skratt? Jo, ni förstår - i morgon börjar ju fotbolls-VM.
...vilket inte bara innebär att en av dem lyckligare dagarna i mitt liv på... ett tag... förkunnas. Det innebär även att om ni ämnar att få tag i undertecknad någonting så kommer ni helt enkelt få ta till drastiska metoder (inte som att kidnappa katten och utkräva fet lösen eller vräka in ett meddelande med tillhörande tegelsten (snarare än tvärtom) genom fönstret vid tv-maskinen där jag kommer sitta, utan då hellre genom att exempelvis skicka röksignaler) för nu tvivlar jag på att ni kommer att få se speciellt mycket av mig de kommande dagarna.
Skulle ni nu, mot all förmodan, göra det - då är det inte värre än att jag a) lyckats knäcka mysteriet med hur man spelar in på dvd-helvetet och att ni b) vet vart ni ska vända er när ni behöver hjälp med något som involverar elektricitet, lådor, blåa och röda trådar. Det var det det. Nu har jag en objuden gäst på pojkrummet, i form av en st0r geting, att ta hand om. Vi hörs när vi råkas.
