... jojo, smilbanden uppåt. Det får man ge honom. Men det får också vara det för i dag; från avdelning trevligt. För nu blir det bloopers med (utan) djur.
Vi börjar som brukligt på öarna, där Carlos Tevez gått och blivit en stark kandidat till att kamma hem Kompis 2010, efter att ha tröstat Evertons Yakubu (som börjat se på livet som murbräcka med positiva ögon igen, efter sin bedrift från sommarens VM-slutspel) med att bjuda på en miss av sällan skådat slag mot Sunderland i söndags.
Men vi lämnar inte Tevez i fred än på ett tag. För alldeles nyss nåddes jag av uppgifter om att argentinaren nu är så gott som klar som vinnare av det åtråvärda priset - efter att han äntligen fått Gornik Zabrzes mittfältare Piotr Gierczak att lämna sitt hus för första gången på ett par dagar. Något som bottnar i den brända målchans 34-åringen bjöd oss på i matchen mot metropollaget Ruch Chorzow. Men i och med att Gornik trots allt vann sin match till skillnad från Manchester City, i kombination med Tevez välvilja, så har alltså fått gamle Piotr att våga sig ut igen. Grattis Piotr.
Här gör vi vanligtvis allt för att inte ta ut något i förskott - men det finns självklart undantag. Och det finns väl inte annat att göra än att gratulera argentinaren och ta ytterligare en portion av det här smörgåsbordet i brända målchanser och dumheter som vi har framför oss? Tänkte väl det.
Ehrm: Kan någon påminna mig om när det gick en vecka senast utan att en målvakt ville sjunka genom golvet? Exakt - och det var inget annorlunda det här veckan heller. Ladies and gentlemen; Rubin Kazans Sergei Ryzhikov på mellis samt Bröndbys Stephan Anderson med tvålklädda handskar. (En spaning på detta: Anderson lär ju, av sitt lite brittiskklingande namn att döma, ha ärenden att göra på öarna ibland ... Kan det vara så att han passat på att mingla runt när han var där senast? (eller har Robert Green möjligen varit Danmark?). Har trots allt rätt svårt att se det på annat vis än att de båda målvakterna måste ha umgåtts nyligen. Dumheter av det där smittar ju faktiskt.
Men, nej, det är inte riktigt över ännu och det är klart att vi sparar det värsta till sist. Och bara för att jävlas lite extra så tänkte jag att vi tar oss hela vägen över tillbaka till Brasilien - igen. Här (Mordor) går vi alltid, alltid och åter alltid efter något vi tripp-trapp-trull-metoden (en variant på På Rymmen-Görans tusselagometoden). Vad det än rör sig om. Det borde ni veta vid det här laget.
Nåväl.
Först ut har vi Sao Paulos Fernandinho, som får mig att tänka tillbaka på mellanstadiet. (Får han er att göra samma resa?) Och sist men inte minst; den våta Chelsea-drömmen Neymar, som lyckas med konststycket att tappa byxorna, efter en serie överstegare. Gott så. Nu! får det faktiskt räcka för i dag. Jag har nämligen ett gäng tår att befria från nagellack. (Fråga mig inte hur.) På återhörande.
