16.8.10

Kort (nåja) om matchen på drömmarnas teater

Jag älskar att se Dimitar Berbatov spela fotboll, när han är på det här humöret vill säga. Den - åtminstone till utseendet - alltid så ointresserade och loja bulgaren var helt och hållet lysande i afton. Och även om jag vet att jag inte får medhåll av hans lagkamrater här alla gånger så tycker jag gått att han kan få gå och slöa och se ointresserad ut varannan vecka - så länge han ser till att spela sån här fotboll veckan därpå. Huvudsaken var i alla fall att han fick näta. Poäng (och mål i synnerhet) är vad den mannen behöver. Annars har han hela registret.

Ska man stoppa Berbatovs fina match åt sidan för en stund, för att istället lägga Uniteds anfallsspel i stort under lupp så är det lätt att peka på att bulgarens och Rooneys inte känns helt synkade i sitt sammarbete. Jag pratade tidigare om att United behövde en liten mittfältskirurg att stoppa i hålet mellan mittfält och anfall ... men vid närmare eftertanke: Varför försöka laga något som fan i mig inte är trasigt? Berbatovs geni, Rooneys urkraft och Hernandez och hans målklemptomani kommer att generera i tillräckligt med mål för att det ska bli åtminstone en stor titel för United i år. Ska mest bli intressant att se vilken det blir.

I övrigt så var det lite som vanligt. Scholes och Fletcher var prickfria. Nani lika slarvig som snabb samtidigt som jag kan tycka att Valencia använder sin fantastiska (japp) inläggsfot på tok för lite.

Newcastle? Självfallet svårbedömt en dag som denna, men i Carroll har man något att luta sig tillbaka mot. (Tack gode gud för att han sopat sina cornrows under mattan. *Horror*) Att han var en jätte i luften och ilsken och ihärdig som ett bi visste vi sedan tidigare - men nu vet vi också att han håller i högsta ligan. Ger laget trygghet i form av sitt gedigna slit och fina target-spel.

Att se Vidic och Carroll duellera, fajtas, brottas, var för övrigt lite som att se Godzilla braka samman med annat valfritt monster i de där gamla suddiga japanska filmerna. Eller var det bara min stream som påminde läskigt mycket om en gammal tv1000-inspelning med gormande asiater i förgrunden?

Nyttig för Newcastle kommer även Nolan vara, där vet man alltid vad man får. Även om han var lite väl osynlig i afton. Annars var jag rätt så positivt överraskad av Wayne Routledge. Kommer han bara upp i samma nivå som i första halvlek flera gånger under säsongen så kommer även han att kunna skratta gott och smacka högt efter oliv och cognac i morgonrocken framför brasan om ett par år - när han ser tillbaka på en av få bra säsonger. Behöver bara lite kontinuitet och en portion självförtroende.

Sen måste vi ju också nämna Ryan Giggs. 19:e säsongen, 19:e raka säsongen som målskytt. Svårt att inte imponeras av gubben.