I Italien så pratas det om Ciro Ferraras vara eller icke vara hos de zebrarandiga, sedan Juventus återigen misslyckats med att knappa in på de poängtappande Milano-klubbarna.
Visst, att den gamle försvarsgeneralen inte lyckas motivera sina spelare bättre än att plattmatcherna mot gäng som Catania och Cagliari byter av varandra ... det är bara fakta. Men, jag får känslan av att problemet har sina rötter djupare in i föreningen än att allting skulle gå galant bara managern Ferrara klev åt sidan. Som sagt, säga vad man vill om att Ciro Ferrara - bevisligen - inte verkar besitta varesig de taktiska eller psykiska egenskaperna som krävs för att leda italiens största klubb, men det är ju knappast tränaren som ska hängas för att klubben återigen stått för några ödesdigra drag på transfermarknaden. Och det är ju heller inte första gången Jean-Claude Blanc med vänner har värvat ... tja, om inte dåligt, så åtminstone fruktansvärt dyrt, i förhållande till stil (teamwork) och klass. Som tidigare varit Turinklubbens adelsmärke. Existerar ens kommunikationen mellan den som är ansvarig för att träna, ta ut matchtrupp och coacha (tränaren) och den som ska scouta, förhandla och köpa spelare? Jag tvivlar på det.
Förra året så var det de astronomiska summor som kastades iväg på spelare som Tiago och Amauri som satte myror i hjärnan på mig. I år är det det faktum att Felipe Melo hämtas in för en kvarts miljard. För det första så kryllar ju klubbens verktygslåda redan av destruktiva mittfälare och för det andra så skulle jag bli uppriktigt glad om någon förklarade Felipe Melos playmakerkvalitéer för mig. Juventus ämnar, ju, spela honom som uppspelsstartare och tillbakadragen spelfördelare snarare än den bollvinnare och bromskloss han är. Så: var är passningsskickligheten och playmakerkvalitéerna? Jag har då aldrig sett till dem.
Nej, en ordentlig striker hade ju, med facit i hand, varit att föredra för den gamla damen. Säg Chamakh, som med sitt utgående kontrakt hade varit betydligt billigare i drift än Felipe Melo, eller det bosniska monstret Edin Dzeko (den mannen skulle lyfta vilket lag som helst med sina mål). Å andra sidan så är ju en anfallsuppsättning bestående av Del Piero, Trezeguet, Amauri (nåja) och Iaquinta något många italienska managers skulle ge sin högra hand för ... och således något Ferrara borde ha kunnat utnyttja bättre i kampen med Inter bättre än vad gjort. Men jag har fortfarande svårt att se Juve sparka Ferrara. För det faktum att Juventus är (var, om inte annat) allt annat än en vanlig fotbollsklubb skola icke förglömmas i sammanhanget. Om Lo stilo juve kan få Alessio Secco, Blanc och kompani att lämna klubben före Ciro Ferrara? Varför inte.
VVVVV
Idag ska jag och Modellen baka julgodis, som det så fint heter. Men först - klappjakt med redan nämnda modell och Broder lugg. För julstämningens skull: A Christmas Duel - The Hives feat Cyndi Lauper.
