Kvällens Allsvenska omgång: rena rama Tobbe Trollkarl-kvällen! Det spelades spratt och bjöds på övernaturliga ting till både höger och vänster.
På Rambergsvallen så spelade Källqvists ribba och Sven-Åke Martinssons linjeman inte bara Christer Youssef och hans Djurgården ett spratt utan även klubben ett stort steg närmare Superettan. Matchen sammanfattningsvis: Trots tre ribbträffar, inga konstigheter. Varför? Jo, för att det inte är speciellt konstigt...
...att osäkerheten börjar sprida sig när man, efter ramträffar och domarmissar, tappar ett målmässigt övertag.
...att man tappar målmässiga övertag, när man gjort det så många gånger förr.
...och...
...att man förlorar fotbollsmatcher när man som lag lider av brist på ledarfigurer. I Djurgårdens fall, som jag ser det, så finns det två stycken ledarfigurer i spelartruppen.
Den ena: en naturlig ledare, men är slut, fotbollsmässigt.
Den andra: ett utmärkt föredöme med sin enorma rutin och kompromisslösa spelstil. Men, är på tok för skadebenägen. No strange things, så långt, eller hur? Bra, för det ska vi nämligen jämna ut genom att ta oss an något som var jävligt konstigt - att jag aldrig kom på tanken att leta upp någon form av liveodds på hemmavinst, vid Djurgårdsledning. Ikväll var kvällen då jag insåg att jag har en mycket liten hjärna, precis som en viss Björn.
VVVVV
Om ribbträffarna på Rambergsvallen nämns som onaturliga så vet jag inte hur jag ska beskriva IFK Göteborgs danska burväktare och dennes afton på Swedbank Arena.
Malmö, närmare bestämt Swedbank Arena. Slantsingling och skakandet av händer: avbetat. Vi spolar fram, 45 minuter...och plötsligt...halvtid. Bortalagets omklädningsrum, mysigt och behagligt. Thomas Olsson hade skjutit 0-1 på sin gamla klubb och man hade hakat på det guldfärgade Solnatåget. Bärkroth spelade FIFA 10 på sitt gameboy, för att få lite speltid, Hjalmar J och Teddy B pratade islandshästar och geisrar samtidigt som Stefan Rehn stickade på en ny lusekofta. En mysig bild av IFK:s omklädningsrum målas upp för er, inte sant? För att få bilden av MFF:s dito - ta den där mysiga tavlan jag precis målade, dränk den i aceton och tänd med diverse elddon.
Jag vet inte hur de gjorde det, men på något vis så lyckades Molins, Ofere och Larsson få rätt skor på rätt fot mitt i Rolle Nilssons inferno - för det var rena rama världskriget som utspelade sig i Kim Christenssens straffområde i de inledande minuterna av den andra halvleken. Svettiga benparader till höger och vänster i all ära, men det var ingenting mot vad som väntade när Robert Åhman-Persson fick chansen att skjuta guldet till sin gamla klubb i Solna - för då gjorde nämligen Christenssen kvällen än mer onaturlig när han bjöd på en räddning som... ja, praktiskt taget inte fanns. Trollande med stolpar, fantomräddningar... kom han från Danmark sa ni? Ha! Krypton, snarare. I samma stund som Stålmannen röjde sin identitet på den där volleyn från Åhman-Persson så insåg hemmalaget att man inte skulle vinna några fotbollsmatcher den här kvällen. Slutresultatet således: 0-1.
Guldstriden? It's alive!
VVVVV
Pang! Mattias Andersson - whoever he might be - spräckte precis dödläget i Fredrikstad, där Odd Grenland är på besök.
VVVVV
På tal om superhjältar (inte Mattias A) - matchen i Halmstad. Hur, undrar ni? Det närmaste man kom de, superhjältarna, på Örjans Vall var att männen som värvats för att hålla Hammarby kvar i högstaserien var... osynliga.
Blir min resa till Kamratgården (läs mirakelgården) med Idrottspsykologen verklighet så kanske kan jag få någon go' gubbe till målvakt att krita på för LEIF inför kommande säsong, när Modellen verkar envisas med att harva i sexan och jag inte kan tänka mig att någon blåvit målvakt kommer att våga ta upp kampen med den danska fantomen.
VVVVV
Tre högintressanta matcher hämtas ur nästa veckas omgång:
DIF - ÖIS
AIK - Bajen
BP - IFK
