Idag är jag uppe med tuppen ordentligt. Klockan visar kvart i sju och jag tänkte inleda morgonens inlägg med en liten lek. En klassisk sådan. Ni ska få en ledtråd, eller ett par. Leken det rör sig om stavas inte "burken". Och den är heller ingenting som jag i unga år beblandade mig med, då jag på den tiden hade väldigt lätt för att bli sjösjuk. Vilket innebär att ni, med hjälp av uteslutningsmetoden, bör kunna lista ut att det inte rör sig om något skeppsbrott. Hur som haver, leken som trycker av startskottet för morgonens inlägg är - "Ett skepp kommer lastat".
Ett fartyg. En båt. En fregatt, eller en optimistjolle. Ett skepp. Vad är det då som lastats i stora lass på det här skeppet? Svaret är - skryt. Ingen jättestor last med skryt direkt. Precis lagom, skulle jag vilja påstå. Skrytet då? "Du sa ju att det skulle bli skryt!" Jaja.
Ehrrm... Vad var det jag sa? Kennedy dundrade in två nya mål mot för sitt Vasalund, borta mot Ängelholm. För att citera Pihlman; "Jag är fan bäst".
Innan vi kastar oss över det faktum att Shearer, med facit i hand, aldrig borde ha tackat ja till rollen i "Mission Impossible IV: Newcastle" så noterar vi att det var brassefest i Göteborg när GAIS tog emot regerande mästarna Kalmar FF. Bortsett från de fyra brasilianska målen (Wanderson x2 och Daniel Mendes x2) så prickade smålänningarnas Sobralense ribban med ett rungande skott redan efter sex minuters spel och redan nämnda Wanderson firade stora triumfer mot Fotbollsexpressens dammsugare - Henrik Rydström.
Om man sett rörliga bilder från gårdagens drabbning så kan man inte låta bli att förbryllas av Dime Jankulovski. Karln har, de säsongerna GAIS funnits tillängliga för beskådning i Allsvenskan, ofta varvat fenomenala insatser med grova bottennapp. Men nu tycker jag att han - tillsammans med Pa Dembo Touray - är Allsvenskans meste berg- och dalbanemålvakt. Vad pysslade han med på målen som föll, egentligen? Framför allt KFF:s reducering, Mendes första mål, är en ren och skär bjudning. Över till de övriga målen som föll i matchen. Daniel Mendes, som så fort han blev klar för KFF, målades upp som en av kandidaterna till att vinna skytteligan. Med all rätt, men jag säger nästa säsong. Åter till målen. Det första - ett mål signifikativt för en måltjuv. Det andra, målvaktstavla eller briljant uppfattat och avslutat av Mendes? Jag är kluven.
Eleganten Wanderson do Carmo, som huserar snett bakom "Pärlan" Ericsson hos Axéns mannar, fortsätter att vara helt lysande. 2-0-målet, vilken aktion! Måste sticka emellan och erkänna att jag känner ett kittlande och varmt drag till den offensiva trio (Wanderson, Ericsson, Lindström) GAIS förfogar över. Nog för att jag har väldigt svårt att se att Tony Persson - sportchef i Makrillarna - skulle ha varit villig att sälja till en svensk klubb, men man kan ju inte låta bli att leka med tanken om hur det hade kunnat se ut om Svante Samuelsson hade lagt krutet på Wanderson - i stället för, typ Darryl Smylie. Ståpäls.
Ska å andra sidan inte hacka allt för mycket på värvningen av nordirländaren, då jag inte blir speciellt förvånad om Smylie rosar marknaden med assist och mål i KFF. Inom en snar framtid. Kommande säsong, troligtvis. Nanne knows.
VVVVV
Över till de brittiska öarna. Det blev alltså Newcastle, Middlesbrough och ett sedan tidigare avsågat West Bromwich som fick lämna Premier League med gamnacke. Det, av de nedflyttande, lagen som bör och framför allt SKA bära den mest ordentliga gamnacken är såklart - "Skatorna". Hur underligt och befängt det en må låta. Newcastle, bättre så? Vad skulle Shearer där att göra? Men som jag ser det så kan, eller snarare bör, det bara finnas två alternativ till svaret på frågan som lyder; Varför i hela fridens namn tog han över Newcastle? Han kunde ju knappast bli större än vad han redan är...
Det första och mest troliga alternativet - Alan Shearer är, och förblir, Newcastle ända in i märgen. Han led, och lider, av att se sitt älskade Magpies sjunka som en sten ner i den mörkblåa avgrund som stavas The Championship. Och kunde därför, sin uteblivna elittränarlicens till trots, inte tacka nej när klubben i hans hjärta kom vädjande - på sina bara knän - till sin Messias. Kevin Keegan får förstås inte glömmas i sammanhanget. Det andra alternativet är mindre troligt och lyder som så att Shearer ska ha blivit erbjuden en bonus, så fet - för att klara klubben kvar - att han omöjligt kunde tacka nej. Ett alternativ som jag, med största sannolkihet, tror kan ha varit inlindat i det mer troliga första alternativet.
Innan det att vi rör oss söderut, för att prata om Hull, så konstaterar vi att Stan Bowles inte fick som han önskade, Sunderland hängde kvar. Det blev istället Gareth Southgates Middlesbrough som, tillsammans med West Bromwich Albion och Newcastle United, fick lämna.
Så, då var det dags att resa mot varmare breddgrader. Men inte tillräckligt långt för att det ska bli speciellt sexigt. Vi drar i parkeringsbromsen när vi befinner oss i Hull. Där konstaterar vi att den, fantastiska, inledning Phil Browns mannar gjorde på säsongen kom - trots stryk med uddamålet mot Uniteds ungdomar, med tillhörande kusiner från landet och/eller läkarteam - att bära frukt till sist. Men det var på håret.
VVVVV
Nu - än mer plugg följt av en lång, lång bussresa.
